Pepp – ett mentorskap som lyfter tjejer till ingenjörsyrket

Den här veckan nådde vi 1085 anmälningar till IGEday 2015. Det är helt galet fantastiskt!

Vi och alla våra 49 deltagande företag arbetar för att göra den här dagen möjlig för så många tjejer som möjligt runt om i landet. Tjejer som är nyfikna på och vill veta mer om teknik och ingenjörsyrket:) Ni kommer att få träffa ingenjörer som kan svara på alla frågor och funderingar som ni någonsin haft om teknik.

Men det finns fler grymma initiativ därute, som arbetar för samma mål som oss:) Vi var nyfikna på mentorprogrammet Pepp och här kan ni läsa mer om hur stor inverkan mentorskapet haft på både gymnasietjejen Stina och de båda mentorerna Olivia och Sandra! 

Pepp

Pepp är ett studentdrivet mentorprogram som matchar kvinnliga gymnasieelever (adepter) med kvinnliga ingenjörsstudenter (mentorer). Paren träffas under ett år för att ge adepterna insikt om vad ingenjörsstudier innebär. Det gångna året hade de 20 adepter i Stockholm. Under hösten 2014 inleddes ett samarbete med ÅF där alla mentorer i sin tur erbjöds en egen mentor från ÅF för att lyfta frågor om livet efter studietiden. www.blipepp.nu.

Vi fick möjligheten att intervjua mentorskapstrion Sandra, Olivia och Stina för att visa på vilken inverkan mentorskap kan ha på att upplysa och locka fler tjejer till ingenjörsbranschen.

Vi började med den stora frågan. Tänker du bli ingenjör, Stina?

Stina: Olivia och jag pratade om det idag. Jag väljer mellan Handelshögskolan och det som Olivia går [civilingenjörsprogrammet Industriell ekonomi] inför högskolevalet.

Olivia: Väljer man Industriell ekonomi finns det många val att göra även inom programmet.

Olivia och Stina började träffas tidigt våren 2014. Hur ofta har ni setts?

Stina och Olivia: Det är lite beroende på hur mycket plugg man har. Snittet är nog 1 gång/månad.

Stina: Vi märkte snabbt att vi är väldigt lika. Redan under första träffen kom vi in på djupa framtidsfrågor.

Olivia: Det är roligt att Pepp lyckats matcha oss så pass bra. Vi har märkt det hos andra mentorskapspar också.

Sandra: Olivia och jag har träffats ca 3 gånger under hösten.

Vad visste du om ingenjörer och KTH innan du blev en Peppadept, Stina?

Stina: Min pappa är professor på KTH och min första bild av en ingenjör har jag fått av att prata med honom. Vi har också pratat om KTH i skolan och gått på studiemässor. Det som trädde fram mest om KTH var fysik och bioteknik, och det kändes som så tunga ämnen. När man går omkring på institutionerna och ser namnen på dörrarna så låter det så pass överväldigande att man inte går in och tar reda på vad man faktiskt gör där. Och då tror jag att unga inte heller vågar söka till de programmen.

Vad var det som gjorde dig intresserad av att vara med i Pepp?

Stina: Trots att min pappa försökt introducera mig för en teknisk inriktning har jag inte varit riktigt intresserad. När Pepp besökte min skola och berättade mer om mentorprogrammet tänkte jag att oavsett om jag efteråt väljer att plugga på KTH eller ej så kommer det här vara någonting bra. Jag kommer att få se vad ingenjörsstudenter gör och lära mig mer om KTH, istället för att tänka att där sitter man bara och räknar matte, som ens kompisar säger.

Vad har det här året gett dig, utöver en klar idé av vad du vill studera efter gymnasiet?

Stina: Det har gett mig Olivia [Olivia skrattar i bakgrunden] och perspektivet från någon som ligger steget före i utbildning och yrkesval. Att det är en viss åldersskillnad mellan oss har kanske gjort att jag fått en bättre bild av vad jag har att vänta mig i framtiden än om jag hade haft en mentor i början av sin ingenjörsutbildning. Dessutom har jag fått en god vän.

Hon fortsätter: Det har öppnat upp min ”tankebubbla” där bara Handels fanns tidigare och nu är jag genuint intresserad av att gå Industriell ekonomi.

Var det några insikter och lärdomar som var oväntade?

Stina: Det gav otroligt mycket mer än jag trodde! Inledningsvis trodde jag att jag bara skulle se min mentor 8 gånger och besöka företag där representanterna skulle klistra på leenden och säga att ”det är klart man ska bli ingenjör”. Men med hjälp av kontakten med ingenjörer och företag har jag fått veta att ingenjörer är tusen gånger bredare än vad jag trodde innan, och jag har verkligen fått en tydligare bild av vad man kan arbeta med. Man tror ju att man har koll innan men det har man ju inte, säger hon med ett skratt.

Varför tycker Olivia och Sandra att det är viktigt att engagera sig i initiativ så som detta?

Olivia: Jag trivs som allra bäst när det är jämn könsfördelning och vill att det ska vara så på KTH med. Då behövs det ju fler tjejer på KTH. En mansdominerad yrkeskår medför också att företag endast hittar hälften av alla talanger när man bara tittar på killar. Jag vill helt enkelt få in all talang i Sverige till tekniska skolor. Hon fortsätter: Jag tror också det är viktigt för att ge kunskapen om vad ingenjörer gör till ungdomar som inte har föräldrar som vet vad ingenjörer gör. Annars tycker man bara att yrket är superbrett. Vi kommer in som en yttre part som kan berätta mer om vad man gör som ingenjör.

Sandra: Jag tycker det är viktigt att hjälpa andra om det är möjligt. Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter och om det kan hjälpa någon är det positivt! När jag skulle söka mitt första jobb efter universitetet tyckte jag det var svårt att veta vad jag skulle söka och jag är säker på att fler känner likadant. I och med detta program bildas en brygga mellan universitet och arbetsliv vilket jag tror är mycket viktigt.

Det var inte mer än 28-29% kvinnliga sökanden till ingenjörsprogrammen på KTH inför höstterminen 2014. Tankar kring detta?

Olivia: Det visar ju på hur viktigt det är att engagera sig i sådant här! Den siffran ska vi öka på.

Vad har ni lärt er av att vara en mentor det här året?

Sandra: Vi ÅF-mentorer blev uppmuntrade att ha en coachande mentorsroll genom att bland annat ställa öppna frågor och på så vis låta adepten själv finna sina lösningar. Detta för att utmana adepten att utforska sig själv djupare. På så sätt kommer adepten fram till egna lösningar som stämmer överens med hennes egna värderingar och övertygelser. De flesta ingenjörer är lösningsorienterade och jag har blivit en ännu bättre lyssnare av att låta Olivia resonera sig fram. Jag ser frågeställningar från andras perspektiv och tar inte saker för givet.

Olivia: Jag har lärt mig supermycket! Man blir stolt över sig själv när man blickar tillbaka över allt man klarat av och gått igenom. Man blir glad när man tänker på allt detta och att man faktiskt kan ge uppskattade råd till någon annan. Det lär man sig jättemycket på! Att man kan leda någon framåt och peppa den personen till att göra något som den tycker är kul. Det tycker jag är häftigt att uppleva.

Har ni några tips till andra som har adepter eller är i situationer där de är förebilder?

Sandra: Ett tips är att ta ett steg tillbaka istället för att själv lägga fram en lösning på en fundering. Jag rekommenderar mentorsrollen eftersom du lär dig mycket om dig själv samtidigt som du kan hjälpa andra, och jag kan absolut tänka mig att vara med i Pepp igen.

Olivia: Våga utmana den andra personen, ställ kluriga frågor. Det kommer även utmana dig själv för man får ofta frågorna tillbaka. Gör roliga grejer och lär känna varandra på ett roligt sätt.

Stina: I början var jag rädd för att Olivia och jag inte skulle klicka och att det därför skulle bli svårt för mig att öppna upp mig och bli inspirerad. Men hon har varit ärlig och öppen och låtit mig komma fram till mycket på egen hand utan att pusha. Den bästa typen av mentor.

Under intervjun blev det tydligt att Olivia och Stina blivit väldigt tajta och vi undrade vad det roligaste de gjort tillsammans var?

Stina: Andra gången vi träffades och skulle äta frukost. Det var skönt att känna att Olivia var ganska lik mig och att man bara kunde sitta och snacka igenom saker med någon som hade ett helt annat perspektiv på det man går igenom. Man kan ju prata igenom saker med sina gymnasiekompisar men de kommer ju med sin egen oro som inte gör saken bättre.

Olivia: Vi har officiellt slutat men för oss är de roliga sakerna inte slut. Vi har planerat in fler saker som vi ska göra, så som afternoon tea.

Stina: Det är väldigt roligt att man klickat så pass bra att det här inte är slutet.

Vår sista fråga gick till Stina. Om du hamnar på Industriell ekonomi på KTH, skulle du själv vilja bli en mentor i Pepp framöver?

Stina: Absolut. Jag tror inte jag insett hur viktig den här frågan är förrän nu. Så snart man hör statistiken ni nämnde så blir man förvånad över hur få tjejer det är som väljer teknik. Att inspirera tjejer tycker jag är otroligt viktigt och att göra det på en större skala skulle vara riktigt intressant.


Vi vill tacka Sandra, Olivia och Stina för att de så generöst delade med sig av sina upplevelser och reflektioner kring vikten av att ge tjejer mentorer och förebilder inom teknik.

De ingenjörer som deltar i IGEday 2015 kommer att vara mentorer för en dag och förebilder för vem vet hur länge! Ta tillfället i akt och utmana dem. Våga ställa många frågor, klura, resonera och diskutera livsval. Ni kommer alla att lära er mer om er själva och få det lika roligt som Stina, Olivia och Sandra har haft!

March 1, 2015